Tandvård handlar om mer än karies och estetiska resultat. För många patienter avgör materialvalet om en behandling blir trygg, hållbar och symptomfri. Allergier och överkänslighet mot dentala material dyker inte upp varje vecka på en allmänklinik, men när de gör det kräver de noggrann kartläggning och en plan som håller över tid. På Svea Dental i Mölndal har vi sett hur små detaljbeslut, https://sveadental.se/kontakta-oss/ som en metallkomponent i en krona eller typen av bonding i ett kompositfyllningsmaterial, kan göra den stora skillnaden för patientens välbefinnande. Den här texten samlar erfarenheter från kliniskt arbete, kända materialegenskaper och praktiska rutiner som hjälper patienter att få rätt behandling från början.
Varför allergier i tandvård kan vara svåra att få syn på
En allergisk reaktion i munhålan kan påminna om andra vanliga tillstånd: irritation från vassa kanter, trycksår från en protes, lichenoida förändringar av annan genes, eller muntorrhet som följd av läkemedel. Dessutom lever vi med en komplex miljö i munnen. Salivens sammansättning, pH‑variationer, temperaturväxlingar, bakterieflora och mekanisk belastning påverkar hur material bryts ned och vilka ämnen som frigörs. Det gör att en känslighet kan vara låggradig och ojämn. Vissa patienter reagerar endast under perioder av stress eller när flera material är i kontakt samtidigt och skapar galvaniska strömmar.
Ett klassiskt exempel är nickelkänslighet, vanlig i befolkningen, som inte alltid ger tydliga symtom när metallen finns innesluten i en legering. Men kombinationen av legering, salivens korrosiva potential och närvaro av andra metaller kan leda till frisättning av metalljoner. Då kan en patient som varit symtomfri i flera år plötsligt få sveda i slemhinnan, rodnad eller metallsmak.
De vanligaste materialkategorierna och var riskerna finns
I modern tandvård använder vi en palett av material, var och en med starka och svaga sidor. Nedan följer en genomgång av de vanligaste kategorierna och var vi oftast ser problem vid allergi eller överkänslighet.
Metallegeringar: från starka baser till känsliga toppar
Kronor, broar, klamrar, implantatkomponenter och temporära konstruktioner kan innehålla olika metaller. Kobolt‑krom har blivit ett viktigt material i många protetiska arbeten, inte minst för att det är hårt och relativt lätt. Samtidigt förekommer överkänslighet mot kobolt i huden, särskilt hos personer med känd nickelallergi. Nickel i sig används betydligt mindre i dagens dentala legeringar, men kan fortfarande finnas i äldre arbeten eller i vissa ortodontiska detaljer.
Titan är standarden för implantat. Allergisk reaktion mot titan är ovanlig, men inte omöjlig. Ofta rör det sig mer om en intolerans mot oxidlagret eller mot spårämnen i legeringen, alternativt en biologisk respons på partiklar som frigörs vid mikro-rörelser. Kliniskt kan det visa sig som ihållande, låggradig inflammation runt ett i övrigt korrekt placerat implantat, efter att andra orsaker uteslutits.
Ädelmetaller används numera mindre av kostnadsskäl, men guldlegeringar har historiskt gett färre allergiska reaktioner än många basmetaller. Utmaningen är att moderna guldlegeringar varierar i sammansättning. Inblandning av palladium för att stärka och sänka kostnad kan irritera en mindre grupp patienter.
Kompositer och bonding: monomerer och tillsatsämnen
Kompositmaterial bygger på metakrylater, ofta BIS‑GMA, UDMA eller TEGDMA, som polymeriserar i munnen. Innan härdning kan monomerer i viss grad läcka ut. De flesta tolererar dessa material utmärkt, men en del utvecklar kontaktöver-känslighet, särskilt om exponeringen varit hög under behandlingen eller om materialet använts i stora volymer i djupa kaviteter. Symtom kan vara sveda, klåda eller lichenoida reaktioner lokalt.
Adhesivsystem (bonding) innehåller oftast liknande monomerer och lösningsmedel. Tekniken spelar stor roll. Noggrann ljushärdning, tunna lager och välsköljda etsytor minskar risken för restmonomerer och därmed för irritation. I vår vardag på tandläkare Mölndal ser vi att just härdningsljusets intensitet och korrekt exponeringstid gör skillnad, särskilt i molarregioner där ljuset snett från sidan annars ger otillräcklig polymerisation.
Keramer: biologiskt snälla, men inte helt riskfria
Helkeramiska konstruktioner som zirkonia och litiumdisilikat har ett gott rykte vad gäller biokompatibilitet. Kroppen reagerar sällan allergiskt på keram, och frisättning av joner är minimal. Eventuella problem kommer istället från ytråhet, passform eller cement. En krona som lätt skaver på slemhinnan kan ge en reaktiv irritation, och ett resinbaserat cement kan trigga känslighet under den första tiden.
Akrylater i proteser: restmonomerer och vardagshygien
Hel- och partiella proteser tillverkas ofta i PMMA‑baserade material. Nyframställd akryl kan innehålla restmonomer, särskilt om härdningen varit suboptimal. Det kan ge rodnad och brännande känsla där protesbasen ligger an. I praktiken ser vi att omsorgsfull efterhärdning och polering samt noggrann tvätt av protesen före utlämning minskar risken. Hos patienter med känd akrylkänslighet kan alternativa material eller extra lång elhärdning i vattenbad ge god effekt.
Cement, provisorier och desinfektionsmedel
Zinkfosfat och glasionomer används fortfarande, men resinmodifierade varianter är vanliga. Resinbaserade temporära material kan, likt kompositer, ge reaktioner på grund av monomerer och kamferkinon i härdningssystemet. Även klorhexidin, eugenol i temporära cement och vissa latexkomponenter i kofferdam har nämnts i patienters anamnes som troliga irritanter.
Hur vi tar anamnesen när allergi misstänks
En bra anamnes väger tungt. Vi vill veta om patienten haft reaktioner på smycken, klockor, knappar, smink, nagelprodukter eller plåster. Yrkesexponering spelar roll, särskilt inom frisör-, bygg- eller vårdyrken där metaller, akrylater och gummi förekommer. Vi går också igenom läkemedel, autoimmuna tillstånd och hudsjukdomar som kan påverka slemhinnan, till exempel lichen planus.
När besvären kommit efter en specifik behandling försöker vi tidsbestämma förloppet. En snabb reaktion inom timmar till dagar pekar mot kontaktirritation eller restmonomerer. En mer smygande utveckling veckor till månader efter installation talar ibland för galvaniska fenomen eller långsam frisättning av metalljoner.
Vi dokumenterar noggrant var patienten känner symtomen. Lokal sveda vid en ny fyllning skiljer sig från diffus klåda i hela munnen, och lokal lesion nära en protesklammer säger något helt annat än rodnad i mjuka gommen. När vi misstänker koppling till ett visst material kan vi ibland ersätta det med ett alternativ under en begränsad period och följa symtomens utveckling, förutsatt att det är säkert ur karies- och fraktursynpunkt.
Testning: lapptest, epikutantest och klinisk provokation
Allergitestning ska ske med måtta och på rätt indikation. Epikutantest via hudläkare kan ge svar på nickel, kobolt, krom och vissa akrylater, men panelerna varierar mellan regioner. Ett negativt test utesluter inte irritativa reaktioner i munnen, eftersom slemhinnan skiljer sig från huden i struktur och permeabilitet. Omvänt kan ett positivt hudtest inte alltid förutsäga besvär av en väl inkapslad dental restauration. Därför har vi stor nytta av klinisk provokation i kontrollerad form, till exempel att byta ut ett provisoriskt cement eller att täcka en metallkomponent för att se om symtomen avtar.
För patienter med misstänkt titanintolerans finns inget allmänt accepterat standardtest. Vi behöver därför säkerställa att andra orsaker är uteslutna: överbelastning, periimplantit, cementrester eller icke-optimalt passformade suprakonstruktioner. I tveksamma fall kan abutment i zirkonia eller annan design som minskar metallkontakt i mjukvävnaden bli en pragmatisk lösning.
Materialstrategier som minskar risken
Med rätt strategi går det ofta att hantera överkänslighet utan att kompromissa med hållbarhet. Nedan beskriver vi val som har fungerat väl i kliniken, med en balans mellan biomekanik, estetik och biologi.
Metalfri protetik där det är rimligt
Helkeramiska kronor och broar fungerar utmärkt i många fall, särskilt i front och premolarregion. Zirkonia i posteriora områden ger styrka, och litiumdisilikat i estetiska zoner ger ljusgenomsläpp. För patienter som tidigare reagerat på metaller kan detta vara en trygg väg. I längre brospann och på kraftiga bruxister krävs noggrann riskbedömning. Zirkonia klarar hög belastning, men chipping av porslin vid sandwich‑konstruktioner kan förekomma. Monolitiska lösningar minskar risken men kräver kompromisser i estetik.
Rena legeringar och tydlig spårbarhet
När metall behövs, föredrar vi väldefinierade legeringar med kända certifikat. Kobolt‑krom med låga föroreningshalter eller högädel legering utan nickel och palladium kan vara lämpliga. Vi undviker blandning av många olika metaller i samma mun där det går, för att minska galvaniska fenomen. Dokumentationen sparas så att vi vid behov, många år senare, vet exakt vad som användes.
Kontrollerad användning av kompositer och adhesiver
Komposit är ofta förstahandsval i minimalt invasiv tandvård. För känsliga patienter väljer vi material med dokumenterat låg restmonomer och justerar tekniken: tunn skiktning, korrekt ljushärdning från flera vinklar och noggrann finishearbetning. Vissa patienter mår bättre av glasjonomer i djupa kaviteter, åtminstone som bas, eftersom materialet frisätter fluor och har en annan kemisk profil. Nackdelen är lägre slitstyrka och estetik, så vi väger in kariesrisk, belastning och patientens önskemål.
Akrylhantering vid protes
Proteser som ska bäras dygnet runt första tiden bör få maximal efterhärdning och polering. Vi instruerar patienten att skölja och lufta protesen regelbundet, särskilt nattetid, för att ge slemhinnan vila. Om besvär uppstår byter vi till ett alternativt basmaterial eller justerar passformen. I några fall har vi valts flexibla basmaterial utan monomerrest, med goda resultat men med andra kompromisser i rebasering och reparation.
Cement och temporära material
Resinbaserade cement kan bytas mot glasjonomer där retentionen tillåter, särskilt vid misstanke om reaktion på resin. Eugenolfria temporära cement ger färre problem hos känsliga patienter. Där metallsmak eller sveda kopplas till provisorier går vi över till keramiskt eller kompositbaserat provisorium, gärna framställt på labb med kontrollerad härdning, i stället för snabbframställda material i stolen.
Fallnära erfarenheter från tandläkare i Mölndal
En patient i 40‑årsåldern remitterades med långvarig sveda i kinden intill en ny kompositfyllning i 26. Kliniskt såg fyllningen tät ut, men slemhinnan var rodnad där tungan ofta låg an. Vi bytte till ett glasjonomerbaserat inlägg som temporär lösning och lade ett skyddslack på slemhinnan. Symtomen minskade markant efter en vecka. När vi senare gjorde en keramisk onlay med resinbaserat cement återkom lätt sveda första dygnet, som sedan klingade av. Patientens vardag fungerade, och vi landade i att initial irritabilitet följt av adaptation var acceptabel.
En annan patient med känd nickelallergi ville ha en ny partiell protes. Vi valde kobolt‑krom med verifierad nickelfrihet. Efter utlämning kom klåda i omslagsvecket. Vi tog tillbaka protesen, efterhärdade i vattenbad och polerade om ytorna. Klådan försvann. I efterhand bedömde vi att reaktionen berodde på akrylbasen snarare än metallklamrarna. Patienten fick muntlig och skriftlig instruktion om skötsel, inklusive nattlig vila för slemhinnan.
En tredje patient upplevde metallsmak och stickningar efter att en ny guldlegerad krona i 36 satts på plats i en mun med äldre kobolt‑krom‑bro på 46‑47. Vid temporär isolering med teflon och provisoriskt cement försvann smakerna. Vi ersatte kronan med monolitisk zirkonia och lämnade bron orörd. Besvären återkom inte. Lärdomen: galvaniska effekter mellan olika metaller kan vara kliniskt relevanta, även om det saknas dramatisk strömstyrka när vi mäter.
Hygien, livsstil och andra faktorer som kan förstärka symtom
Slemhinnan mår bäst av regelbunden rengöring och saliv som fungerar. Rökning, muntorrhet och reflux kan förvärra irritation. Kryddstark mat, alkohol och sura drycker sänker pH och ökar genomsläppligheten i slemhinnan. Även tandkräm med starka smakämnen, särskilt kanelaldehyd, kan reta en redan känslig vävnad. För patienter som kommer till Svea Dental med diffusa symtom rekommenderar vi ofta en period med mildare kost, neutral tandkräm utan SLS och noggrann proteshygien. Den som gnisslar tänder belastar också restaurationsmaterialen så att mikrosprickor och ytnötning uppstår, vilket i sin tur kan öka frisättning av ämnen. En väl anpassad bettskena kan i de fallen vara lika viktig som materialbytet i en enskild restaurering.
Hur vi fattar beslut tillsammans med patienten
Det finns sällan en perfekt lösning. Varje material har för- och nackdelar. Ett metallfritt val kan betyda högre kostnad och krav på mer plats i bettet, medan en robust metallkeramisk krona kan ge lång hållbarhet men kräver god dokumentation av legeringen. Vi är noga med att förklara alternativen: hur stor den faktiska risken för reaktion är, vilka test vi kan göra, hur vi kan prova oss fram med temporära lösningar och vad det innebär långsiktigt i underhåll och kostnad.
För många fungerar en stegvis strategi. Först stabiliserar vi miljön, minskar antalet olika material i munnen och byter ut tydliga irritanter. Sedan följer vi upp efter fyra till åtta veckor innan vi går vidare. Den som behöver en större rehabilitering med implantat och helkeramik får en provperiod med temporära konstruktioner för att säkerställa komfort. Den som redan har fungerande metallrestaurationer utan symtom får ofta rådet att låta dem sitta kvar och endast byta vid uppenbar indikation.
Kommunikation med labb och leverantörer
När vi beställer arbeten säkerställer vi att laboratoriet anger exakt material och satsnummer. Vid känsliga fall begär vi certifikat på legering eller keramiskt material, samt en lista på bindningar, opaker och cement som används i laboratorieprocessen. Det kan verka petigt, men i en journal med lång livslängd är spårbarheten värd mycket. Leverantörernas produktblad hjälper oss också att välja preparering och cementeringsprotokoll som minskar risken för ofullständig härdning eller rester som kan irritera.
När ska man remittera vidare?
Trots god anamnes, materialbyte och rimliga test kan symtomen kvarstå. Då är det klokt att ta hjälp. Hudläkare kan utöka testpaneler eller föreslå behandling av samtidiga hud-/slemhinnetillstånd. ÖNH‑läkare kan bedöma andra orsaker till brännande mun, som neurologiska tillstånd eller svampinfektioner. Tandvård är teamarbete, och vid Svea Dental samarbetar vi gärna för att undvika onödiga materialbyten som inte adresserar grundproblemet.
Vanliga frågor vi möter i kliniken
Patienter undrar ofta hur säkert det är att byta ut allt till keramik. Svaret är att keramer tolereras väl, men att konstruktionen måste designas efter bettet. En zirkoniabro kan vara stark, men passar inte överallt. Andra frågar om de ska ta bort alla gamla amalgamfyllningar. Om de är täta och symtomfria finns sällan skäl att byta enbart av allergisk oro. Däremot kan amalgam i kombination med andra metaller ge metallsmak hos enstaka personer, och då gör vi en strukturerad plan för byte med god sugteknik, kofferdam och skydd för både patient och personal.
Vi får också frågor om “hypoallergena” kompositer. Begreppet används ibland i marknadsföring. Vårt fokus är i stället dokumenterade material med låg restmonomer och beprövad kemi. Teknikdisciplin väger tungt: tillräcklig härdning, tunna skikt och god polering betyder mer för vävnadsvänligheten än etiketten på förpackningen.
Ett rimligt förhållningssätt för både tandläkare och patient
- Börja med en noggrann anamnes. Identifiera kända allergier och kartlägg tidigare reaktioner på smycken, hudvård och dentala arbeten. Minimera antalet olika material i munnen. Undvik onödig blandning av metaller och välj material med tydlig spårbarhet. Testa stegvis. Använd temporära lösningar eller lokala skydd för att se om symtom förändras innan permanenta arbeten påbörjas. Optimera tekniken. Rätt härdning, finishering och hygienrutiner minskar risken lika mycket som materialbytet i sig. Våga remittera. När symtomen inte stämmer med fynden, ta hjälp av hudläkare eller ÖNH.
Vad Svea Dental i Mölndal erbjuder i praktiken
Som tandläkare i Mölndal möter vi ett brett spektrum av behov. Vår rutin vid misstänkt materialrelaterad känslighet inkluderar extra tid för anamnes och planering. Vi informerar om alla tänkbara materialalternativ och gör en prioriteringsordning: vad bör åtgärdas först, vad kan vänta, och hur följer vi upp. Vi använder dokumenterade material från leverantörer som kan visa innehåll och satsnummer. Vid protetiska arbeten föredrar vi labb som kan leverera materialintyg och som är vana att arbeta med keramer och nickelfria legeringar.
Uppföljningen sker ofta i två steg. Först en kontroll inom två till fyra veckor, där vi går igenom symtom, vävnadsreaktion och funktion. Därefter ett längre intervall på tre till sex månader, där vi utvärderar hållbarhet, plackkontroll och eventuell känslighet som bara visar sig efter längre exponering. Om något skaver justerar vi hellre tidigt och smått än sent och stort.
I kommunikationen med patienten försöker vi vara tydliga med osäkerheter. Allergier är inte alltid svarta eller vita, och flera faktorer samverkar. Vår uppgift är att skapa bästa möjliga förutsättningar: robust konstruktion, skonsamt material och bra munmiljö. När det fungerar märks det i vardagen. Tuggen känns naturlig, slemhinnan är lugn och patienten tänker inte på sin fyllning eller krona längre, vilket är det bästa betyg en behandling kan få.
Blick framåt: material som kan förändra spelplanen
Forskningen rör sig mot högre grad av polymerisationsgrad i komposit och adhesiv, keramiska system med ännu bättre kantanpassning och titanmodifikationer som dämpar inflammation. 3D‑printade material utvecklas snabbt, inte bara för provisorier utan även för långvariga restaureringar. Nyckeln för oss i kliniken blir att granska data nitiskt, testa kontrollerat och behålla spårbarhet. Ett nytt material kan vara lovande, men ska passas in i verkliga munmiljöer med varierande saliv, belastning och hygienvanor.
Vi tittar också på smartare diagnostik. Sensorteknik för att mäta pH och temperatur i realtid i munnen är på väg. Om vi kan förstå patientens mikroklimat bättre kan vi förutse vilka material som håller sig stabila och släpper minst restprodukter där. På Svea Dental följer vi utvecklingen, men inför successivt. Vi byter inte hela terapier över en natt, särskilt inte för patienter med känslig slemhinna.
När du bör kontakta oss
Om du har nyinstallerade fyllningar eller kronor och känner sveda, metallsmak eller ihållande irritation som inte ger med sig efter några dagar, är det rimligt att boka en kontroll. Ta gärna med information om du vet att du reagerat på smycken eller hudprodukter tidigare. Har du en äldre protes som alltid skaver på samma ställe eller som ger rodnad varje gång du använder den mer än ett par timmar, kan en justering eller materialgenomgång ge snabb lindring.
Svea Dental i Mölndal tar emot både egna patienter och remisser för materialrelaterade frågeställningar. Vår ambition är att du ska få en lösning som fungerar i din vardag, med respekt för din historik och dina önskemål. Tillsammans gör vi val som håller, både biologiskt och tekniskt.
Sammanfattande ord på vägen
Allergier och överkänslighet i tandvård kräver tålamod, struktur och lyhördhet. De flesta kan behandlas framgångsrikt med väl valda material, god teknik och stegvisa beslut. Det handlar lika mycket om att undvika onödiga stimuli som att hitta “det perfekta materialet”. En ren munmiljö, begränsad materialmix och bra passform är ofta de tre ben som bär, oavsett vilken stapel det står på i materiallistan. När patient, tandläkare och laboratoriet jobbar i takt blir resultatet inte bara snyggt på röntgen och i spegeln, utan också lugnt för slemhinnan dag efter dag. Och det är precis där en hållbar tandvård visar sitt värde.
Hagåkersgatan 2, 431 41 Mölndal Telefon: 031-16 60 10 Mail: [email protected]